Tänk vad tiden går....

"Tänk vad tiden går fort" är ett uttryck man använder ganska flitigt och dom flest har nog fått stanna upp och verkligen inse att det inte bara är nåt man säger. Den rusar fram och det är som att det har börjat gå fortare för mig på något sätt. Jag menar att när man längtar efter nåt så brukar ju tiden gå i snigelfart, eller hur? Det har den inte gjort för mig den senaste tiden. Trodde att tiden tills vi skulle få nycklarna till huset skulle vara olidlig och kännas för lång för att stå ut med men så blev det inte. Nu har vi bott i huset i snart 3 månader och man har som smått börjat vänja sig! Kan fortfarande känna att jag är på väg åt fel håll när jag inte svänger av där jag brukade i så många år efter att ha varit på stan tex. Jag är redan gravid i vecka 19, 18 fullgångna veckor, och den tiden har bara rusat iväg. Jag har inte ens hunnit med att det snart är dags för ultraljud. Noel fyller om exakt en månad 9 år och Malin har då lika långt till 13 som hon har till 12 år. Tycker det var nyss jag kom hem till sverige med henne och när jag tittar på bilder från när Noel var bäbis kommer jag ihåg många saker som om det vore igår! Ärligt talat, tack och lov att det inte var i går för mitt liv nu och mitt liv då går inte att jämföra. Mitt liv har verkligen blivit till det bättre och stora delar av det beror ju som många av er säkert förstår på Tomas! Han är den underbaraste och jag kan inte ens med all tid i världen ens komma i närheten av att beskriva hur bra han har varit för mig och barnen! Han är en underbar pappa till barnen och kommer att bli en superbra pappa till Grodan! Snart går vi utanför normen och blir två vuxna och TRE barn =)

bye, bye