Noels förlossning och tiden fram till den var lite annorlunda i jämförelse med Malins men i stor ganska lik.
Det hela började med att "slemproppen" gick lördag morgon och jag hade även ganska mycket förvärkar. Det har jag haft under alla mina graviditeter och fått ganska tidigt så det var väl i och för sig inget ovanligt. Skillnaden var att dessa förvärkar var ganska täta men inte så regelbundna! Hade i regel minst en var 20 minut men dom höll bara i sig ett 20 tal sekunder. Jag hade denna dag lovat min lillebror att följa han in till stan för att titta på en hårmodevisning hans tjej skulle gå! För varje "värk" jag fick under tiden vi satt på stan och tittade på showen reste han på sig redo att åka! Det var inte så att jag kände att det var någon panik och visst kändes det som att det var på gång så småningom men samtidigt ett tag bort så jag var ganska lugn. Dagen gick och fortsatte i samma mönster och så även söndagen! Jag försökte med trappor och de flesta andra huskurer för att få igång förlossningen men inget hände. Måndag kom och jag hade tid hos barnmorskan och hade innan dess bestämt att jag skulle försöka få en viktuppskattning av henne så jag kunde utifrån det bestämma mig om jag ville ge mig på riccinolja! Hon uppskattade till att han vägde runt 3,5kg. Tisdag åkte jag och mamma in till stan för att köpa oljan eller jag skickade in mamma medans jag väntade utanför. Ville inte få en föreläsning om risker osv med att ta riccinolja när man var gravid. Jag resonerade lite som så att man förr i tiden använde just nämnda olja till att sätta igång förlossningar men har slutat då man har kommit fram till effektivare metoder utan biverkan på tarmarna!
På kvällen tog vi en rask promenad in till stan och fick hämtning. När vi kom hem betämde jag mig för att det var dags att testa oljan och sagt och gjort tog jag två matskedar olja och gick till sängen för att se en film, kl var nu runt 20. Stängde av filmen runt midnatt och somnade ganska fort. Vaknade runt 2.30 och fick gå på toa, gick sen och la mig igen men fick ganska snart stiga upp för ett till toabesök. Insåg i denna veva att värkarna nog kom tätare och var mer regelbundna så det var bara att börja ta tid. Var ca 5 minuter mellan värkarna men dom varade inte mer än 20 sekunder. Ringde till mamma som fick komma upp och hålla mig sällskap då pappan än en gång hellre sov gott i sängen!! Runt 6 på morgonen åkte vi in till förlossningen där det konstaterades att jag var öppen 3 cm och att värkarna var regelbundna men inte så starka och varaktiga som dom hade önskat men jag fick stanna kvar i alla fall. Jag bad, efter erfarenheten med Malins förlossning, om att dom skulle ta hål på hinnorna så fort som möjligt och runt 9.30 bestämde dom sig för att det var dags för det! Eftersom att jag kom in när nattskiftet fortfarande var i tjänst fick jag en ny barnmorska runt 7 och hon skulle på en utbildning så vid tiden för håltagningen på hinnorna var jag inne på min tredje barnmorska och var inte alls sugen på att byta ännu en gång. Det knallade på i maklig takt och runt 11 skulle jag tro att det var så ville dom sätta en nål på mig vilket dom inte fått göra tidigare pga min spruträdsla. Jag blev lovad emlasalva innan dom skulle sätta nålen och jag tror dom tömde en tub på vardera hand men som tur var behövde dom bara använda den ena handen. Kan inte påstå att jag märkte någon skillnad från när jag inte hade nåt dropp. Jag gick omkring mest hela tiden för jag tyckte smärtorna var mycket värre när jag låg ner. Hade inte heller vid denna förlossning någon bedövning annat än tens(TNS) men det var mer för foglossningen. Runt 12.45 var barnmorska in för att kolla av läget lite och då passade jag på att fråga om hon trodde jag skulle hinna föda innan hon gick hem och fick till svar att det trodde hon inte. Då var det bara att börja ställa in sig på att det skulle dels ta tid och att jag även skulle hinna byta barnmorska ytterligare en gång. Började känna tröttheten ganska rejält nu då sömnen inte varit den bästa dom senaste dagarna då mina förvärkar från och till hållit mig vaken. Jag bad barnmorskan om hjälp att komma ner i sängen men hon övertalade mig att stå några värkar till medans hon skulle springa iväg och hämta nåt. Hon skulle hjälpa mig till sängs när hon kom tillbaka för då skulle hon även passa på att känna efter hur mycket jag öppnat mig. Klockan hade nu hunnit bli runt 13 och 13.10 innan hon kom tillbaka. När hon väl kommit tillbaka hjälpte hon mig av med dom otroligt sexiga nättrosor man brukar få på sig när vattnet gått och sen ner i säng. Hon hann knappt in med fingrarna förrän hon insåg att jag var öppen 10 cm och hade krystvärkar. Tyckte att det hade känts som att jag var skitnödig men inte så farligt att jag tyckte det var krytsvärkar. Dom känslorna kom när jag la mig ner.
Klockan 13.25 onsdagen den 24 oktober 2001 föddes Noel Frank utan bedövning och hjälpmedel. Moderkakan kom utan problem och efter tidigare erfarenheter sa jag åt barnmorskan, som jag slapp byta än en gång, att jag inte vill sy någon skönhetsömnad utan att det vara bara om det var för livet annars skulle jag förblöda. Jag slapp sy!!
Det hela började med att "slemproppen" gick lördag morgon och jag hade även ganska mycket förvärkar. Det har jag haft under alla mina graviditeter och fått ganska tidigt så det var väl i och för sig inget ovanligt. Skillnaden var att dessa förvärkar var ganska täta men inte så regelbundna! Hade i regel minst en var 20 minut men dom höll bara i sig ett 20 tal sekunder. Jag hade denna dag lovat min lillebror att följa han in till stan för att titta på en hårmodevisning hans tjej skulle gå! För varje "värk" jag fick under tiden vi satt på stan och tittade på showen reste han på sig redo att åka! Det var inte så att jag kände att det var någon panik och visst kändes det som att det var på gång så småningom men samtidigt ett tag bort så jag var ganska lugn. Dagen gick och fortsatte i samma mönster och så även söndagen! Jag försökte med trappor och de flesta andra huskurer för att få igång förlossningen men inget hände. Måndag kom och jag hade tid hos barnmorskan och hade innan dess bestämt att jag skulle försöka få en viktuppskattning av henne så jag kunde utifrån det bestämma mig om jag ville ge mig på riccinolja! Hon uppskattade till att han vägde runt 3,5kg. Tisdag åkte jag och mamma in till stan för att köpa oljan eller jag skickade in mamma medans jag väntade utanför. Ville inte få en föreläsning om risker osv med att ta riccinolja när man var gravid. Jag resonerade lite som så att man förr i tiden använde just nämnda olja till att sätta igång förlossningar men har slutat då man har kommit fram till effektivare metoder utan biverkan på tarmarna!
På kvällen tog vi en rask promenad in till stan och fick hämtning. När vi kom hem betämde jag mig för att det var dags att testa oljan och sagt och gjort tog jag två matskedar olja och gick till sängen för att se en film, kl var nu runt 20. Stängde av filmen runt midnatt och somnade ganska fort. Vaknade runt 2.30 och fick gå på toa, gick sen och la mig igen men fick ganska snart stiga upp för ett till toabesök. Insåg i denna veva att värkarna nog kom tätare och var mer regelbundna så det var bara att börja ta tid. Var ca 5 minuter mellan värkarna men dom varade inte mer än 20 sekunder. Ringde till mamma som fick komma upp och hålla mig sällskap då pappan än en gång hellre sov gott i sängen!! Runt 6 på morgonen åkte vi in till förlossningen där det konstaterades att jag var öppen 3 cm och att värkarna var regelbundna men inte så starka och varaktiga som dom hade önskat men jag fick stanna kvar i alla fall. Jag bad, efter erfarenheten med Malins förlossning, om att dom skulle ta hål på hinnorna så fort som möjligt och runt 9.30 bestämde dom sig för att det var dags för det! Eftersom att jag kom in när nattskiftet fortfarande var i tjänst fick jag en ny barnmorska runt 7 och hon skulle på en utbildning så vid tiden för håltagningen på hinnorna var jag inne på min tredje barnmorska och var inte alls sugen på att byta ännu en gång. Det knallade på i maklig takt och runt 11 skulle jag tro att det var så ville dom sätta en nål på mig vilket dom inte fått göra tidigare pga min spruträdsla. Jag blev lovad emlasalva innan dom skulle sätta nålen och jag tror dom tömde en tub på vardera hand men som tur var behövde dom bara använda den ena handen. Kan inte påstå att jag märkte någon skillnad från när jag inte hade nåt dropp. Jag gick omkring mest hela tiden för jag tyckte smärtorna var mycket värre när jag låg ner. Hade inte heller vid denna förlossning någon bedövning annat än tens(TNS) men det var mer för foglossningen. Runt 12.45 var barnmorska in för att kolla av läget lite och då passade jag på att fråga om hon trodde jag skulle hinna föda innan hon gick hem och fick till svar att det trodde hon inte. Då var det bara att börja ställa in sig på att det skulle dels ta tid och att jag även skulle hinna byta barnmorska ytterligare en gång. Började känna tröttheten ganska rejält nu då sömnen inte varit den bästa dom senaste dagarna då mina förvärkar från och till hållit mig vaken. Jag bad barnmorskan om hjälp att komma ner i sängen men hon övertalade mig att stå några värkar till medans hon skulle springa iväg och hämta nåt. Hon skulle hjälpa mig till sängs när hon kom tillbaka för då skulle hon även passa på att känna efter hur mycket jag öppnat mig. Klockan hade nu hunnit bli runt 13 och 13.10 innan hon kom tillbaka. När hon väl kommit tillbaka hjälpte hon mig av med dom otroligt sexiga nättrosor man brukar få på sig när vattnet gått och sen ner i säng. Hon hann knappt in med fingrarna förrän hon insåg att jag var öppen 10 cm och hade krystvärkar. Tyckte att det hade känts som att jag var skitnödig men inte så farligt att jag tyckte det var krytsvärkar. Dom känslorna kom när jag la mig ner.
Klockan 13.25 onsdagen den 24 oktober 2001 föddes Noel Frank utan bedövning och hjälpmedel. Moderkakan kom utan problem och efter tidigare erfarenheter sa jag åt barnmorskan, som jag slapp byta än en gång, att jag inte vill sy någon skönhetsömnad utan att det vara bara om det var för livet annars skulle jag förblöda. Jag slapp sy!!
Noel föddes i vecka 37+2 och det var den anledningen till att jag ville ha en viktbedömning av barnmorskan på mitt sista besök som var två dagar innan han föddes.
Han föddes förövrigt på Piteå älvdals sjukhus som drygt två månader senare la ner sin förlossningsavdelning och BB. Under vår vistelse på BB föddes inget fler barn så han hade hela personalens fulla uppmärksamhet.
Han föddes förövrigt på Piteå älvdals sjukhus som drygt två månader senare la ner sin förlossningsavdelning och BB. Under vår vistelse på BB föddes inget fler barn så han hade hela personalens fulla uppmärksamhet.
När barnmorskan sa att hon uppskattade hans vikt till 3,5 kg kändes det ganska trygga att pröva riccinoljan!
Rätt så sliten men mår under omständigheterna väldigt bra!
Första mötet med storasyster Malin som nästan på dagen var 3,5 år gammal!
Noel Frank
3695 gr
52 cm
24 oktober 2001
Pyjamasen hade vi med oss till BB! Vi hade en rosa och en blå med eftersom vi inte vissta vad det skulle bli!
Noels första "vanliga" kläder han hade på sig! Ett arv efter storasyster!
Påklädd och redo för hemfärd! Vi åkte hem lördagen den 27 oktober och det togs ett blodprov på Noel eftersom att dom tyckte han var så gul! Vi skulle komma tillbaka om ett par timmar så vi fördrev den tiden på stan och fick komma tillbaka och veta att det var lite förhöjt men inget att oroa sig för!
Dom gula kläderna Noel har på sig har min mormor stickat!
Dom gula kläderna Noel har på sig har min mormor stickat!
Har säkert glömt nåt även denna gång men får väl komplettera med vid ett senare tillfälle i så fall!!
bye, bye
Världens sötaste barnbarn!!!!!
SvaraRaderaKommer ihåg att det var en ganska rask promenad in till stan. Lite pust och stånk men du fixade hela vägen. Vi får väl se om det blir en snabb prommis in till stan i februari oxå?? Hihihi
SvaraRadera