I väntan på ett flickebarn!

Nu ska jag försöka komma ihåg Malins förlossning och timmarna som ledde fram till hennes födelse. Ha tålamod med mig om det blir lite fram och tillbaka för det är tolv och ett halvt år sen hon föddes!

Allting började natten till tisdagen den 21 april 1998 och jag hade gått 6 dagar över tiden. Jag vaknade av att det gjorde ont i magen och att jag var hungrig och då var klockan runt halv tre på natten. Gick in till köket och skalade ett äpple men mådde så illa att jag gick med hink i ena handen och äpple i andra handen! Det mesta av äpplet förblev oätet och insåg att det var dags att ringa helsecentret. Vid tiden för Malins födelse bodde jag i Båtsfjord, nordnorge och helsecenter är nog deras motsvarighet till vårdcentraler i Sverige, alltså man föder inga barn där. Detta är den enda sjukvårdsinrättning som finns i Båtsfjord. För kvinnor som ska föda barn och bor i där är det ambulansflyg till Kirkenes som gäller och med det innebär också att man ringer i tid eftersom resvägen är lite längre! Var var jag, jo, jag ringde upp till helsecentret och fick besked om att komma dit på en gång. Då var det dags att väcka pappan som inte alls varit till stort sällskap under natten utan fortsatt sova! Fick efter många om och men liv i den människan och sen var det bara ringa taxi! Medans vi väntade på taxin hann läkaren ringa från HC och undra om vi inte var på väg snart! 10 minuter senare kom vi in till HC! Båtsfjord är inte alls särskilt stort med sina 2500(ca) invånare och en huvudgata som tar dig från ena sidan till den andra sidan av båtsfjord på typ 5 minuter och vips har du sett hela byn! Väl inne på HC fick jag en svensk läkare som hette Åke Paradis (eller heter säkert det fortfarande) och han var verkligen hur gullig som helst! Jag var öppen drygt 3 cm och det innebär att man får bricanyl för att stoppa upp förlossningsarbetet en aning så att man ska ha tid på sig att resa den långa vägen till Kirkenes. Man får tillräckligt lite att förlossningsarbetet fortsätter men saktas ner lite. Efter lite strul med vad och vart jag skulle fraktas blev det pga dåligt väder i Kirkenes så att jag skulle bli skickad till Hammerfest med ambulansflyg. Ni kan tro att jag tyckte "paniken" hos vissa gravida när jag väntade Noel och BB i Piteå var på väg att läggas ner var aningens löjlig =) Vad var 8 mil i jämförelse med 60 mil i flyg? Tycker fortfarande inte att det känns så farligt att behöva åka en bit men det är klart att det hade varit bekvämt att bara behöva åka till PÄS! Under flygresan hade jag både värkar och ont samtidigt som jag hade lite svårt att tänka på nåt annat än sjuksköterskan som satt bak i flyget med mig hade världens "camel-toe" och röd flygdräkt! Där låg jag på en bår med hans skrev i ögonhöjd och ville bara skratta ihjäl mig! Fastspänd som jag var var det lite svårt att titta bort och blunda var uteslutet då jag mådde nog illa av flygningen och värkarna för sig! Jag bad om att få vända på mig halvvägs =P

Vi var framme i Hammerfest vid halv tio på förmiddagen och fick en svensk barnmorska/jordmor som var mindre gullig! Jag hade regelbundna värkar och dom hade börjat ta sig igen efter dosen med bricanyl. Var öppen 4 cm då jag kom dit så nu var det bara att vänta, vänta och åter vänta. Jag blev flera gånger tillfrågad om jag ville ha någon bedövning men tyckte att det gick bra så jag avstod, dels för sprutskräcken och dels för att jag inte tyckte jag behövde bedövning just när dom frågade. Var ingen som kom till mig och berättade när tiden "gick ut" för samtliga bedövningsmedel så när jag faktiskt vill ha nåt var epidural det enda kvar på listan som kunde erbjudas, lustgasen hade jag testat ett sug men var inget för mig då jag är livrädd att spy, och med en lite irriterad och skadeglad ton meddelade barnmorskan att det inte ens var säkert den skulle hjälpa! Nej tack, för en spruträdd människa är epidural verkligen den värsta skräcken så det fick helt enkelt bli "le natural" och fy fan vad ont det gjorde! Runt halv tre på eftermiddagen togs det hål på hinnorna och vid den tiden var jag öppen runt 8 cm! Två timmar senare kl 16.38 föddes Malin Sofia, utan bedövning eller hjälpmedel. Moderkakan var lite envis så efter hot om skrapning var det bara ta i för kung och fosterland för att få ut fanskapet så 20 minuter efter att Malin kom ut kom även moderkakan!

Mitt kära flickebarn Malin Sofia vägde 3570gr och var 52cm!