UL:et

Nu har vi varit på specmödra och det var inte helt problemfritt eller vad man då ska kalla det. Jag började med att gå till receptionen för att anmäla mig men där hittade dom ingen uppgift på den tid jag hade. Började ju givetvis fundera om jag tagit fel och på vad barnmorskan egentligen sagt. Hon sa när hon ringde mig i fredags: "Du har fått en tid på specmödra på måndag och vi kör som förra helgen att om det blir värre eller mer regelbundet ringer du förlossningen" Hon sa aldrig något datum så då tänker i alla fall jag automatiskt att det är närmast kommande måndag det gäller, eller vad hade ni trott? Så var ju givetvis inte fallet utan det visade sig ju så att min tid inte var förrän nästa måndag men hon skulle höra med läkaren om han kunde klämma in mig för hon förstod ju som att vi ville få svar! Vi skulle få träffa Jörgen Sigurd och jag hade nästan tänkt hoppas jämfota för jag gillar verkligen han! Han är bra och förklarar bra samtidigt som man vet att han har en gedigen bakgrund med MASSOR med kompetens! Han kunde klämma in oss och han gjorde en mycket grundlig undersökning för ett vanligt ultraljud sen ett vul. Enligt det vanliga ul:et var Grodans lårben 5,7 cm och hur litet och gulligt lät inte det?! Enligt honom var Grodan lite större än den skulle men det stämmer säkert om man tänker att jag är i vecka 22+3 och inte 21+5 som han räknade efter. Det senare är ju enligt rul:et där BF blev 1 mars men det har jag ju aldrig använt utan räknar kallt med 24 februari som vi fick som BF under kub-testet. Hur som helst såg allting bra ut och det fanns ingen anledning till oro för tillfället - att dom sammandragningar jag har haft har inte påverkat livmodertappens längd eller mognad. Den är som den ska vara och han tyckte att koniserigen inte skulle ställa till några problem för det var så pass lite borttaget att det inte var mätbart. Puh - nu kan jag andas ut och förhoppningsvis försvinner sammandragningarna och visar sig vara det barnmorskan sa att det kunde vara. Det växer helt enkelt mycket just nu och att det lugnar ner sig så småningom och övergår i mer "normala" förvärkar.