Ni som har följt med i bloggen ett tag vet ju alla turer innan Dagen D och till er andra så säger jag bara: Backa i arkivet och läs om ni inte förstår! Ska försöka sammanfatta lite men det kanske blir oklart! Jag har dock skrivit mer utförligt om dagarna innan i tidigare inlägg!
Redan lördagen var jag ju utplånad och öppen 2 cm och hade ju mycket förvärkar och måndagkväll (vändningen) var det ju oförändrat! Natten till onsdag hade jag ju värkar som var regelbundna, hyfsat smärtsamma och höll i sig under flera timmar men valde att avvakta hemma och i vanlig ordning avtog det hela av sig självt. Onsdag var vi in till SMVC i piteå för att kolla livmodertappen och den var fortfarande oförändrad! Här kan jag ju meddela att jag hade mitt första rejäla hormonutbrott! Gud vad jag grinade hela onsdag för i detta läge var jag så slut och färdig att livet kändes rätt hopplöst! Under onsdag hade jag MASSOR med sammandragningar men inte regelbundna och inte lika kraftiga som innan men dom var hur många som helst! På onsdagkväll när jag gick och la mig satte jag allt sista hopp till mitt inbokade möte med DrÅke kl 8.20 följande morgon där vi skulle kolla tillväxt och diskutera en eventuell igångsättning med hjälp av till att börja med hinnsvepning! Som pricken över i:et fick Noel magsjuka på onsdag morgon och när vi planerat inför att åka till förlossningen och vad som skulle bli av Malin och Noel och vi var tvungen åka in på natten vs. dagen var det inte i mina tankar att dom kunde vara någon annanstans än i skolan på dagtid! Här var det ju inte så utan Noel var ju hemma så vi hade planerat att Anna (Tomas syster) skulle komma och vara med Noel under tiden vi var hon DrÅke så han skulle slippa vara själv!
Jag kommer ihåg att jag vaknade runt 4-tiden och kände att jag var lite kissnödig men tänkte att jag nog kunde somna om vilket jag också gjorde! Runt kl. 05.30 vaknade jag av att det kändes som att det blev blött i trosorna och att det var varmt men var dock lite osäker på om jag pissat på mig eller inte =P Försökte känna efter om jag fortfarande var kissnödig, vilket jag var, men tordes inte känna efter för mycket utan försökte åla mig ur sängen så det inte skulle läka ännu mer eftersom jag inte hade något skydd för madrassen =)
Jag gick upp på toa och kunde konstatera att det nog mest troligt var fostervatten, dels för att när jag kissade kom det rätt mycket kiss och dels för när jag var färdig med det så fortsatte det rinna/läka dock inte så mycket till en början!
Jag gick och väckte Tomas och sa att jag trodde vattnet gått och jag försökte lukta mig till om så var fallet då barnmorskan i måndags sagt hur det skulle lukta och ja det luktade så men i det läget visste jag inte om jag bara inbillade mig! =P
Vi (läs: Jag) bestämde oss för att vänta till jag hade tiden hos DrÅke så vi gick och la oss igen men jag var tvungen upp på toa för att kolla bindan om det läkt mer och det hade det gjort. Bindan var i stort sett full så den var bara byta och då bestämde jag mig för att ringa förlossningen för att dubbelkolla om det var en bra ide att vänta tills jag hade tid på SMVC eftersom att jag hade ju faktiskt inga värkar och jag var inte alls så sugen på att åka till Skellefteå i onödan igen!
Jag ringde förlossningen och dom tyckte inte alls det var så bra ide att vänta utan ville att vi skulle komma in för en kontroll! Vi behövde inte stressa utan kunde äta frukost och ta oss dit i lugn och ro! Jaha, sagt och gjort det var bara ringa Anna och fråga om hon kunde komma hit lite tidigare (klockan var nu runt 06.15) och som tur är kunde hon komma. Vi gjorde oss i ordning och försökte få i oss lite frukost och för min del var det väl ett mindre lyckat projekt men jag gjorde ju i alla fall ett försök!
Det var här nånstans runt 06.30 jag kom på att Malin hade sånglektion inne i stan kl 14.15 och behövde skjuts från skolan till det! Ringer och väcker Markus (min bror) för att kolla med han om han kan köra henne och jag ringer direkt eftersom att jag ju inte riktigt vet hur dagen kommer att utveckla sig så jag vill ha det klart och inte hängandes i luften! Samtalet utspelar sig ungefär såhär:
Jag: -Hej, förlåt att jag ringer så tidigt och väcker dig
men vattnet har gått och vi skulle behöva skjuts
till Malin så hon kommer sig på sånglektionen, kan du det?
Markus: -Alltså, nja men vi ska åka upp till Jokkmokk så jag har hunnit åka då!
Jag: -Aha, ja men det är lugnt det löser sig!
I värsta fall får hon helt enkelt missa det, är ju inte hela världen!
Typ nåt i den stilen lät samtalet och inget konstigt med det utan ett helt vanligt samtal tycker ju jag =) Min bror var ju givetvis yrvaken men lät ju inte skärrad/chockad på nåt sätt utan rätt normal!
Ca 20 minuter (06.53) senare fick jag ett sms av han som löd:
"Alltså it förstod jag ju vad du menade, jag trodde det kommunala vattnet in till huset inte fungerade...Först nu kopplade det vad du menade... Jag var nog lite trött :) tyvärr kan jag inte hjälpa till men lycka till :) "
Vi åkte mot Skellefteå och inskrivning på förlossningen blev 08.45 och väl där fick jag sitta med en CTG-kurva som inte visade mycket till värkarbete och kl 09.45 bestämmer vi att ge kroppen en chans att få komma igång med värkar av sig själv och vi beslutar att åka till solbacken och kolla in lite affärer och sen till krysset för lunch =) Sagt och gjort så åker vi dit och jag börjar så småningom känna värkar och runt 11-tiden säger jag till Tomas att vi åker för lunch för att sen återvända till förlossningen. Jag vet ju fortfarande inte hur mycket jag öppnat mig eftersom att dom inte gjorde någon undersökning när jag var in på morgonen och känner mig lite stressad över det då jag ogärna vill bli överraskad och få en förlossning i bilen mitt i vintern! =P
Får i mig en halv hamburgare och en cola och det är väl kanske inte världens bästa uppladdning men bättre än ingenting alls och som barnmorskan sa, "du har ju i alla fall fått i dig socker" =P
12.06 kommer vi tillbaka och då har jag oregelbundna sammandragningar 2-5 minuter i varierande styrka men känner ett behov av att komma igång med min TENS eller få sitta i duschen! Efter en massa "tjorv" med TENS:en så bestämmer jag mig för att strunta i den och testa sätta mig i duschen och måste ju säga att det var väldigt skönt! Blir dock rätt trött så efter ca en timme känner jag att jag vill komma mig ut därifrån och lägga mig i sängen och vila en stund!
13.39 får jag antibiotika och har du relativt nyligen kommit ut ur duschen, vet inte exakt när jag gjorde det, och den medicinen får jag pga mina urinvägsinfektioner under graviditeten! Öppen 3 cm och jisses vad besviken man kan bil av att höra dessa cm! Jag som trodde att alla "värkar" jag haft tidigare under veckan skulle ge lite resultat i form av att det skulle gå lite fortare när det väl var dags! Ack vad jag misstog mig, trodde jag då i alla fall! Nåja det var ju bara gilla läget och fortsätta kämpa på! Så här nära hade jag ju aldrig varit och risken att bli hemskickad nu var ju vi detta laget obefintlig i och med att vattnet hade gått!
kl. 14.30 tar dom en temp på mig och då konstateras det att jag har 39 graders feber och att Grodan (Lo) hade takycardi (hög hjärtfrekvens) och att det förmodligen berodde på febern. Värkarna har avtagit rejäl och kommer nu med 5-10 minuters mellanrum och är inte det minsta kraftiga och barnmorskan konstaterar att så länge bäbisen hjärtljud är så höga motiverar det inte till att ge värkstimulerande och just då är jag rätt glad för det, för ärligt talat har jag ALDRIG orkat med en förlossning med en massa feber! Jag får alvedon för att sänka feber och det ska även förhoppningsvis även sänka hjärtljuden på Grodan.
Kl. 15.42 Görs en ny gynundersökning och ca 4 cm öppen och fortfarande lika besviken! Barnmorskan vill att jag ska komma mig upp å fötter och efter som att jag är mycket piggare och behöver på toa tycker jag det låter som en bra ide! Väl uppe, efter toabesöket, händer det nåt inne i "skruttan" som känns som ett knäppning (?!?) och det börjar för första gången göra riktigt ont! Det är här nånstans som jag tycket att förlossningen börjar med värkar och då jag börjar fatta att det är idag eller under natten det kommer hända!
Runt kl. 16 ber jag Tomas ringa på barnmorskan som kommer in och det jag vill då är att ha BEDÖVNING!! Men jisses vad inte det gör nu alltså!! Som jag kommer ihåg det så var det när det gjorde så här ont som jag hade runt 1-2 timmar kvar av förlossningen med både Malin och Noel och så tycker jag ju inte det ska vara möjligt eftersom att jag bara var öppen 4 cm!
Barnmorskan har ju givetvis (läs med lite sarkasm) läst mitt förlossningsbrev där jag skrivit om mina känslor runt bedövning och att jag bett om peppning för att klara mig utan bedövning, inte då för att jag tycker det är nåt man bör/ska göra utanför att jag blir så dålig/sjuk av dylika läkemedel, och jag vill just då bara be henne att stoppa upp peppningen nånstans! Jag försöker hur som helst stå ut i den halvtimme hon har satt som mål men står nog ut i ca 15 minuter. Då gör hon en undersökning och säger: "-KANSKE 5 cm är du öppen" och jag bestämmer rätt fort, efter en kalkyl i mitt huvud där man öppnar sig 1 cm/timme att det finns inte en chans att jag klarar mig till mål utan bedövning!!Sen nu så här i efterhand när jag läst min journal förstår jag att jag var inte alls öppen 5 cm utan fortfarande bara 4 cm. Hon sa nog 5 bara för att vara snäll och tänkte att jag kanske skulle stå ut längre =P ONEJ!! Då hade hon nog fått säga nåt i stil med 8 cm =)
Hon säger att den enda medicin som hon kan rekommendera utifrån det jag har berättat och skrivit i mitt "jävla" förlossningsbrev var spinal- eller epiduralbedövning och i det läget är jag mottaglig för VAD som helst! Hon ringer således efter narkosläkaren och vi har bestämt att spinalbedövning vore det bästa för min del och att risken för spinalpåverkan är mindre med spinal än epidural! (Skillnad: Epidural: en kateter för in och man kan ge flera doser så länge det finns behov, tar längre tid att få effekt men effekten håller i såg längre. Spinal: Man för in en tunn kanyl och ger en engångsdos som verkar snabbare men går över fortare.)
Narkosläkaren kommer efter vad jag tycker är HUR lång tid som helst men i själva verket, enligt Tomas, är en kvart ungefär =P
Jag kommer ihåg att barnmorskan säger tiden till läkaren och att han sen står vi datorn och skriver och klockan är nu 16.44! Jag vet att jag upplevde det som att jag knappt hunnit få bedövningen så kom krystvärkarna! Jag var inställd på några timmar till och hann känna att bedövningen tog udden av värkarna! Där dom tidigare fått lite extra fart började dom nu vända och gå tillbaka! Gud så skönt!
Här nånstans börjar mina värkar bli lite "konstiga" och nån inne i rummet, vet inte om det är undersköterskan eller barnmorskan, frågar om jag har krystvärkar och klockan är nog runt 17 och min spontana känsla kring den frågan var verkligen NEJ! det kan jag ju liksom inte ha! Jag var ju NYSS öppen KANSKE 5 cm!! Efter nästa värk börjar jag misstänka att jag har krystvärkar och frågar om jag får krysta och det får jag, för tydligen var jag HELT öppen!
Här blir det lite: "EHHH WHAT THE FUCK hände??!" =P
Jag prövar krysta och inser att jo nog har jag ju krystvärkar och sitter i halvsittande ställning i 3-4 krystningar och barnmorskan säger: -Nä, här händer det inget! Du har jättefina värkar och krystar bra men det händer för lite, så du får lägga dig på sidan!
Ok! Det var ju tur att hon SA till mig att jag skulle lägga mig på sidan för hade hon frågat om jag velat hade jag definitivt sagt NEJ! Har alltid när jag sett den varianten på TV tyckt att den kändes märklig och obehaglig! Att man liksom inte ska få kraft att krysta!
Får hur som helst hjälp att lägga mig på sidan och får benet i en "ställning" och ett handtag att hålla emot med =) Första krystvärken efter att jag hamnat på sidan är huvet halvvägs ute och nästa kom hela Grodan ut!! =)
Kl. 17.23 föddes Lo Viktoria Lindberg!
3 februari 2011
Vikt: 3455 gram
Längd: 50 cm
Huvud: 35 cm
Det har tagit mig tre dagar att få ner denna berättelse i skrift och inte då för att allt annat tar tid utan för att jag har fått fundera lite då jag har lite suddiga minnen från hela dagen när Lo kom till världen! För mig gick det jättefort och det beror nog på att jag egentligen inte hade så starka värkar eller ens så regelbundna förrän ganska sent in i förlossningen! Hur som helst så gick allt jättebra och alla mår bra!
Det var här nånstans runt 06.30 jag kom på att Malin hade sånglektion inne i stan kl 14.15 och behövde skjuts från skolan till det! Ringer och väcker Markus (min bror) för att kolla med han om han kan köra henne och jag ringer direkt eftersom att jag ju inte riktigt vet hur dagen kommer att utveckla sig så jag vill ha det klart och inte hängandes i luften! Samtalet utspelar sig ungefär såhär:
Jag: -Hej, förlåt att jag ringer så tidigt och väcker dig
men vattnet har gått och vi skulle behöva skjuts
till Malin så hon kommer sig på sånglektionen, kan du det?
Markus: -Alltså, nja men vi ska åka upp till Jokkmokk så jag har hunnit åka då!
Jag: -Aha, ja men det är lugnt det löser sig!
I värsta fall får hon helt enkelt missa det, är ju inte hela världen!
Typ nåt i den stilen lät samtalet och inget konstigt med det utan ett helt vanligt samtal tycker ju jag =) Min bror var ju givetvis yrvaken men lät ju inte skärrad/chockad på nåt sätt utan rätt normal!
Ca 20 minuter (06.53) senare fick jag ett sms av han som löd:
"Alltså it förstod jag ju vad du menade, jag trodde det kommunala vattnet in till huset inte fungerade...Först nu kopplade det vad du menade... Jag var nog lite trött :) tyvärr kan jag inte hjälpa till men lycka till :) "
Vi åkte mot Skellefteå och inskrivning på förlossningen blev 08.45 och väl där fick jag sitta med en CTG-kurva som inte visade mycket till värkarbete och kl 09.45 bestämmer vi att ge kroppen en chans att få komma igång med värkar av sig själv och vi beslutar att åka till solbacken och kolla in lite affärer och sen till krysset för lunch =) Sagt och gjort så åker vi dit och jag börjar så småningom känna värkar och runt 11-tiden säger jag till Tomas att vi åker för lunch för att sen återvända till förlossningen. Jag vet ju fortfarande inte hur mycket jag öppnat mig eftersom att dom inte gjorde någon undersökning när jag var in på morgonen och känner mig lite stressad över det då jag ogärna vill bli överraskad och få en förlossning i bilen mitt i vintern! =P
Får i mig en halv hamburgare och en cola och det är väl kanske inte världens bästa uppladdning men bättre än ingenting alls och som barnmorskan sa, "du har ju i alla fall fått i dig socker" =P
12.06 kommer vi tillbaka och då har jag oregelbundna sammandragningar 2-5 minuter i varierande styrka men känner ett behov av att komma igång med min TENS eller få sitta i duschen! Efter en massa "tjorv" med TENS:en så bestämmer jag mig för att strunta i den och testa sätta mig i duschen och måste ju säga att det var väldigt skönt! Blir dock rätt trött så efter ca en timme känner jag att jag vill komma mig ut därifrån och lägga mig i sängen och vila en stund!
13.39 får jag antibiotika och har du relativt nyligen kommit ut ur duschen, vet inte exakt när jag gjorde det, och den medicinen får jag pga mina urinvägsinfektioner under graviditeten! Öppen 3 cm och jisses vad besviken man kan bil av att höra dessa cm! Jag som trodde att alla "värkar" jag haft tidigare under veckan skulle ge lite resultat i form av att det skulle gå lite fortare när det väl var dags! Ack vad jag misstog mig, trodde jag då i alla fall! Nåja det var ju bara gilla läget och fortsätta kämpa på! Så här nära hade jag ju aldrig varit och risken att bli hemskickad nu var ju vi detta laget obefintlig i och med att vattnet hade gått!
kl. 14.30 tar dom en temp på mig och då konstateras det att jag har 39 graders feber och att Grodan (Lo) hade takycardi (hög hjärtfrekvens) och att det förmodligen berodde på febern. Värkarna har avtagit rejäl och kommer nu med 5-10 minuters mellanrum och är inte det minsta kraftiga och barnmorskan konstaterar att så länge bäbisen hjärtljud är så höga motiverar det inte till att ge värkstimulerande och just då är jag rätt glad för det, för ärligt talat har jag ALDRIG orkat med en förlossning med en massa feber! Jag får alvedon för att sänka feber och det ska även förhoppningsvis även sänka hjärtljuden på Grodan.
Kl. 15.42 Görs en ny gynundersökning och ca 4 cm öppen och fortfarande lika besviken! Barnmorskan vill att jag ska komma mig upp å fötter och efter som att jag är mycket piggare och behöver på toa tycker jag det låter som en bra ide! Väl uppe, efter toabesöket, händer det nåt inne i "skruttan" som känns som ett knäppning (?!?) och det börjar för första gången göra riktigt ont! Det är här nånstans som jag tycket att förlossningen börjar med värkar och då jag börjar fatta att det är idag eller under natten det kommer hända!
Runt kl. 16 ber jag Tomas ringa på barnmorskan som kommer in och det jag vill då är att ha BEDÖVNING!! Men jisses vad inte det gör nu alltså!! Som jag kommer ihåg det så var det när det gjorde så här ont som jag hade runt 1-2 timmar kvar av förlossningen med både Malin och Noel och så tycker jag ju inte det ska vara möjligt eftersom att jag bara var öppen 4 cm!
Barnmorskan har ju givetvis (läs med lite sarkasm) läst mitt förlossningsbrev där jag skrivit om mina känslor runt bedövning och att jag bett om peppning för att klara mig utan bedövning, inte då för att jag tycker det är nåt man bör/ska göra utanför att jag blir så dålig/sjuk av dylika läkemedel, och jag vill just då bara be henne att stoppa upp peppningen nånstans! Jag försöker hur som helst stå ut i den halvtimme hon har satt som mål men står nog ut i ca 15 minuter. Då gör hon en undersökning och säger: "-KANSKE 5 cm är du öppen" och jag bestämmer rätt fort, efter en kalkyl i mitt huvud där man öppnar sig 1 cm/timme att det finns inte en chans att jag klarar mig till mål utan bedövning!!Sen nu så här i efterhand när jag läst min journal förstår jag att jag var inte alls öppen 5 cm utan fortfarande bara 4 cm. Hon sa nog 5 bara för att vara snäll och tänkte att jag kanske skulle stå ut längre =P ONEJ!! Då hade hon nog fått säga nåt i stil med 8 cm =)
Hon säger att den enda medicin som hon kan rekommendera utifrån det jag har berättat och skrivit i mitt "jävla" förlossningsbrev var spinal- eller epiduralbedövning och i det läget är jag mottaglig för VAD som helst! Hon ringer således efter narkosläkaren och vi har bestämt att spinalbedövning vore det bästa för min del och att risken för spinalpåverkan är mindre med spinal än epidural! (Skillnad: Epidural: en kateter för in och man kan ge flera doser så länge det finns behov, tar längre tid att få effekt men effekten håller i såg längre. Spinal: Man för in en tunn kanyl och ger en engångsdos som verkar snabbare men går över fortare.)
Narkosläkaren kommer efter vad jag tycker är HUR lång tid som helst men i själva verket, enligt Tomas, är en kvart ungefär =P
Jag kommer ihåg att barnmorskan säger tiden till läkaren och att han sen står vi datorn och skriver och klockan är nu 16.44! Jag vet att jag upplevde det som att jag knappt hunnit få bedövningen så kom krystvärkarna! Jag var inställd på några timmar till och hann känna att bedövningen tog udden av värkarna! Där dom tidigare fått lite extra fart började dom nu vända och gå tillbaka! Gud så skönt!
Här nånstans börjar mina värkar bli lite "konstiga" och nån inne i rummet, vet inte om det är undersköterskan eller barnmorskan, frågar om jag har krystvärkar och klockan är nog runt 17 och min spontana känsla kring den frågan var verkligen NEJ! det kan jag ju liksom inte ha! Jag var ju NYSS öppen KANSKE 5 cm!! Efter nästa värk börjar jag misstänka att jag har krystvärkar och frågar om jag får krysta och det får jag, för tydligen var jag HELT öppen!
Här blir det lite: "EHHH WHAT THE FUCK hände??!" =P
Jag prövar krysta och inser att jo nog har jag ju krystvärkar och sitter i halvsittande ställning i 3-4 krystningar och barnmorskan säger: -Nä, här händer det inget! Du har jättefina värkar och krystar bra men det händer för lite, så du får lägga dig på sidan!
Ok! Det var ju tur att hon SA till mig att jag skulle lägga mig på sidan för hade hon frågat om jag velat hade jag definitivt sagt NEJ! Har alltid när jag sett den varianten på TV tyckt att den kändes märklig och obehaglig! Att man liksom inte ska få kraft att krysta!
Får hur som helst hjälp att lägga mig på sidan och får benet i en "ställning" och ett handtag att hålla emot med =) Första krystvärken efter att jag hamnat på sidan är huvet halvvägs ute och nästa kom hela Grodan ut!! =)
Kl. 17.23 föddes Lo Viktoria Lindberg!
3 februari 2011
Vikt: 3455 gram
Längd: 50 cm
Huvud: 35 cm
 |
| Nyss kommit tillbaka från "strosandet" |
 |
| Lite trött efter en jobbig febertopp =P |
 |
| En några minuter gammal Groda =) Numer känd som Lo =) |
 |
| Pappa, Mamma och lilla Lo =) |
 |
| Ganska så exakt ett dygn gammal! =) |
Det har tagit mig tre dagar att få ner denna berättelse i skrift och inte då för att allt annat tar tid utan för att jag har fått fundera lite då jag har lite suddiga minnen från hela dagen när Lo kom till världen! För mig gick det jättefort och det beror nog på att jag egentligen inte hade så starka värkar eller ens så regelbundna förrän ganska sent in i förlossningen! Hur som helst så gick allt jättebra och alla mår bra!
Markus sms är ju helt obetalbart! ;) Skrattar fortfarande lika mycket åt det som jag gjorde den där torsdagen! ;)
SvaraRaderaDu gjorde ju ett kanonjobb, å fick världens finaste lilla Lo på köpet! <3
Kram från gudmor!
Jisses vilken berättelse. Mycket intressant !!! <3
SvaraRadera