Nu har dom mystiska vantarna hittat sin rättmätiga ägare. Vantarna tillhörde min kusin. Som en blixt från klar himmel kom jag på att hon ju var hos mig på min födelsedag och att dom kunde vara hennes så ett samtal senare fick jag ju veta att hon saknade ett par. Bra bra, tycker inte om att ha andras grejer liggandes här när jag inte vet vem dom tillhör , menar hur länge ska en grej på ligga tills man kan börja använda den eller kasta bort om man inte kan eller vill använda?
Ikväll har i alla fall familjen varit och tittat på Malins luciatåg och dom var helt otroligt duktiga (inte alls partisk, nej) och ungefär lika nervösa då alla barnen fick läsa en liten vers var. Alltid lika trevligt att se resultatet av att barnen har ansträngt sig och tränat för våran skull och ja givetvis för deras egen också. Vi hade mysigt med musik, fika och mysig pratstund. Alltid lika mysigt att få en liten pratstund med L. Synd att hon inte kunde slappna av själv utan fick rusa hem till storgrabben som är nyopererad, han skulle inte lämnas själv dom närmaste 24 timmarna. Allt hade gått, under omständigheterna, bra för honom i alla fall och det var ju jätteskönt. Han förtjänar verkligen lite framgång i livet nu.
*men jag har inget vettigt i mitt huvud för tillfället..=P* A, 24 år
Hej hej!! Ja nu är jag verkligen nöjd,förstår om det är lite "beschigt" hihi....(vet inte hur det stavas)men som det heter har man gett sig in i leken....ha det bra .....och skriv på....kram Mamma
SvaraRadera