tisdag 28 februari 2012

I väntan på ett flickebarn (förlossningsberättelse)

Jag tänkte inte börja så långt innan mål eftersom att jag har ju redan skrivit och berättat om alla turer in och ut och för er som inte läst det så kan ni gå bakåt om ni är intresserade! Jag nöjer mig med att säga att jag under dagarna innan förlossningen hade haft MYCKET sammandragningar/förvärkar och dom var bitvis ganska regelbundna och ALLTID onda men det gav sig alltid med regelbundenheten efter ett par timmar! En tumregel som jag har fått berättat för mig HUNDRA gånger (väldigt snorkigt i sunderbyn) är att det ska göra mer och mer ont och bli mer och mer regelbundet och om det inte utvecklar sig så så är det inget på gång utan då är det minsann BARA förvärkar! 

Sist jag var i sunderbyn så var det en läkare som på ett väldigt sarkastiskt sätt förklarade för mig att det inte alls fanns nåt som tydde på att jag skulle föda före beräknat eller att det skulle gå lika fort som det gjorde med Lo när värkarna väl kom igång med henne! (ni kommer så småningom att förstå en önska om att ringa till SBYN och be dom stoppa upp nåt långt bak där det känns VÄLDIGT otrevligt)

 Hur som helst åter till historien....på lördagen (18/2) så hade jag väldigt mycket och ganska länge regelbundna "förvärkar" men eftersom att vi hade lite tjorv med barnpassandet så testade jag att ta 2 alvedon och sätta mig i duschen och efter det gick jag och la mig! Någon gång runt 2-tiden gav det med sig! Det hade då under ca 12 timmar inte förvärrats, varken blivit ondare eller oftare än var 4-10 minut! Kändes ju skönt att man slapp åka iväg till skellefteå i det ovädret som var just den dagen och natten! 

Söndag kom och ordningen var återställd! Mormordern och morfadern var hemma från Jokkmokk och jag började få "förvärkar" igen i samma stil som jag hade haft MASSOR med gånger tidigare och jag tog fram "appen" och började klocka dom och det var precis som innan, ONDA och kom oregelbundet med 4-10 minuter mellan för att ibland bli lite mer regelbundna och det var ungefär då morfadern blev hysterisk och tyckte vi skulle åka iväg PÅ EN GÅNG!!! 
Nja, jag avvaktar nog och gör en tidig kväll! Det gav sig med "förvärkar" och vi somnade runt 23 men redan runt kl. 1 vaknade jag igen och kände att det molade på och kom lite sammandragningar! Jag klockade återigen värkar som kom med samma styrka och samma "täthet" som tidigare! Alltså vid detta laget var det  inget jag hetsade upp mig något särskilt för! Jag var upp på den obligatoriska "nattpinken" och gick och la mig igen och fortsatte klocka "förvärkar" och kände att det nog var dags för en till tur på dass eftersom att  jag varit lite risig i magen i några dagar/veckor tordes jag inte chansa på en "fis på tvären" utan tog det säkra före det osäkra och gick till toaletten! Precis när jag kommer in på toa så kände jag hur det rann till nåt i trosorna och dett "nåt" åkte rak igenom trosorna och ner i en pöl på golvet, vattnet trodde ju jag då men NEJ det var färskt blod! Nu blev jag faktiskt lite orolig eftersom att jag ju visste att jag hade en ganska lågt sittande moderkaka och även om dom sagt att det inte skulle vara nåt problem så vet man ju aldrig!
Som tur var så hade jag telefonen med mig så jag kunde ringa till Tomas som låg i sovrummet eftersom att jag ogärna vill ropa och väcka hela huset! Kändes ju även onödigt att väcka han på det sättet då det lätt kan bli lite panikkänsla då! Jag konstaterade bara att jag skulle vakna och börja förbereda oss för avfärd!

Jag ringer till förlossningen i Skellefteå och konsulterar lite med dom och dom tyckte ju givetvis att jag skulle komma in för att kolla upp blödningen!
Kl 01:36 ringer jag till mamma och säger att hon ska komma och att hon får skynda på lite! Inte då för att jag på något sätt trodde att förlossningen var nära utan mer för blödningen ville jag komma mig iväg fort! Vi bestämde ganska fort att vi skulle ta deras bil så att hon skulle ha bilbarnstol ifall det var så att vi skulle bli kvar! När mamma kommer lastar Tomas ut alla våra saker i deras bil och vi åker ner på OKQ8 vis SCA och tanka i lite bensin och se bär det av! Som tur är så är vädret och föret PERFEKT! Jag få en del starka "förvärkar" (jag fortsätter kalla dom så eftersom att det är vad jag tror dom är) och kl 02:46 skickar jag ett meddelande till Anna och skriver att vi är framme i Skeå och är vid statoil (i själva verket är vi vid trafikljusen där man svänger ner till skeå hamn men det var så långt och skriva så det fick bli statoil ist).

Tomas släpper av mig vid dörren in till förlossningen och jag står och väntar på att han ska parkera bilen och betala P-avgiften och det känns som en EVIGHET när det i själva verket kanske har tagit 2 minuter! När jag ser han runda hörnet på huset så ringer jag på klockan och en röst svarar och jag ber om att bli insläppta!
Kl: 02:55 (ca) blir vi inskrivna på förlossningen och får komma in på ett rum på en gång! Vi skippade alltså "för-rummet" (rummet där man brukar få ligga och göra CTG-kurva innan man blir inskriven). Jag få på en gång lägga mig i en kurva eftersom att dom vill se hur bäbisen mår pga min blödning och hon mår enligt maskinerna alldeles utmärkt och jag ser ju på CTG:n att "förvärkarna" (ja, jag trodde fortfarande att det var såna och det gjorde även Tomas) är ganska starka och kommer ganska regelbundet! Barnmorskan kommer in och kopplar bort mig från apparaterna och frågar om jag behöver kissa vilket jag VERKLIGEN behöver och hon säger: Jag ser det! (eehh jaha?!?!) Tydligen så syntes både bäbisens huvud och min VÄLDIGT fulla urinblåsa precis ovanför blygdbenet! Vi väntar på en värk som inte riktigt vill släppa och se får jag hjälp att komma mig på toa! Hallelujahmoment så skönt det var å kissa! "Förvärkarna" fick ett slut efter att jag varit på toa! Dom hade som inget slut före det utan höll i sig jättelänge!

Nu var det dags att ta reda på vart blodet kom från och hur mycket jag var öppen! Barnmorska gör en konstig min och jag var HELT säker på att hon skulle säga KANSKE 3 cm och det är nog det VÄRSTA man kan få höra i det läget!! Hon håller kvar JÄTTELÄNGE men säger inget om hur öppen jag är utan ber bara Tomas ringa på assistansklockan och en sköterska kommer in! Hon ber om att få "virknålen" (ja, hon säger ju givetvis vad den heter men det har jag ingen aning om vad det är) för att ta hål på hinnorna för vattnet har inte gått spontant! Kl 03:23 är det inskrivet i journalen att "klart fostervatten avgår" och i samma veva får jag veta att jag är öppen 7 cm(!?!?!?) kanske 8cm! Min spontana tanke är just i den stunden: VA?!?! När fan hände det?? Jag tittar på Tomas och ser på han att han nog också blev lika förvånad som jag eftersom att vi båda rätt kallt räknat med att få återvända hem med "svansen mellan benen" och göra denna tur ett par gånger till! Jag säger att jag skulle kunna tänka mig spinalbedövning och barnmorskan frågar om jag vill ha lustgas så länge: SVAR NEJ!! Hon vänder sig till Tomas och konstaterar att jag var en bestämd dam. Tomas nickar och skrattar! 
Barnmorskan går ut ur rummet och ja, jag vet egentligen inte varför hon går ut men vi är inte länge på rummet förrän jag ber Tomas ringa på henne igen och när hon kommer in så ber jag henne ringa efter narkosen så jag kan få spinalbedövningen för nu är det verkligen så att jag knappt står ut längre......!!!
Jag får till svar: Ja o ja, nog kan jag alltid ringa på Lars-Erik men det enda han kommer att hinna göra är att komma hit och titta på när du föder barn och det skulle väl i och för sig vara trevligt för honom! Sen babblade hon på som bara den men jag dog aningen inombords då jag insåg att jag skulle göra detta utan bedövning! Jag kände att jag ville krysta lite men det var inte så där extremt men hon sa att jag fick om jag ville även om det inte var riktigt där än utan det var nån kant som skulle bort först! Hon var in med fingrarna och försökte knuffa undan kanten med det gjorde ju ont så till den milda grad att jag trodda att jag skulle dö så jag bad henne snällt (jo det är faktiskt sant, jag sa till och med snälla =P ) att sluta upp med det, vilket hon gjorde! 
Jag vet faktiskt inte riktigt när dom "verkliga" krystvärkarna började men dom var nog 2-3 till antalet och jag vet att jag tänkte; HELVETESJÄVLAR vad det spränger och spänner, huvet är ju på väg ut och plopp så var hela hon ute! Allt detta handlar om kanske 15 sekunder och nu är klockan 04:08!

Sista magbilden v 36+0

Alldeles ny och färsk Milou! <3<3<3
 
Vi börjar med en berättelse om när Milou skyndsamt kom till världen och lämnar resten till senare! Vi får se hur det blir om jag kommer att skriva om det i bloggen eller inte! Nu är vi i alla fall hemma och vi mår bra! Det var ALLDELES underbart att få komma hem till alla dom andra barnen och både jag och Tomas är OÄNDLIGT tacksamma för all hjälp vi har fått här hemma av MORMOR,  MORFAR, FARMOR och LEIF! Tack vare er har vi fått en helt underbar första tid med Milou som är så otroligt värdefull!!

TUSEN MILJONER TACK!!


Kl 04:08 den 20 februari föddes 

Tori Anna Milou Lindberg

Hon vägde 3300gr och var 48 cm <3

UNDERBAR & ÄLSKAD!! <3<3<3


6 kommentarer:

  1. Så fin berättelse. Tack för att du delar med dig. Kram till familjen. Carita

    SvaraRadera
  2. Me like förlossningsberättelser!! Kul att du delar med dig, det är nästan så att jag själv föder när jag läser andras upplevelser ;)
    Jättefin tjej och bra med en snabb förlossning utan komplikationer.
    Mys med Milou och grattis än en gång :)

    SvaraRadera
  3. En sådan fin liten tjej, med flera riktigt fina namn!!
    Det känns bra när du delat med dig av din förlossningsberättelse, man vet att det går vägen...(men jag gruvar mig massor...skulle bara vilja plocka ut bebisen, men inte kejsarsnitt då?!!)

    Fortsätt å bara mys på!!

    SvaraRadera
  4. Så mysigt att läsa om förlossningen, verkar ju ha gått finemang utan bedövning. :) Finns det en fortsättning så läses den gärna :) kram och grattis igen...

    SvaraRadera
  5. Jag vill också ha min bebis :P Meeen här i stugan går vi minsann över till vecka 42, jag gissar att han kommer v. 41+0 precis som sin syster!
    Åjo, jag hoppas att folk fattar att INGA sjukdomar är välkomna hos oss. Funderar allvarligt på en flaska handsprit på bron men det kanske är att gå till överdrift? ;p Vi ses till veckan! Tisdag?

    SvaraRadera